Jakt på ekorre & skyddsjakt på eget initiativ

Naturvårdsverkets förslag om att tillåta jakt på ekorre baseras på att det inte finns några hinder att jaga arten. Det faktum att en art som ekorre anses jaktbar, det vill säga i den mening att den finns i tillräckligt stort antal, är inte i sig ett argument för att införa eller återinföra jakt, inte heller att det ger jägare träning att jaga andra arter, vilket framförts i den efterföljande debatten, menar Johan Lindsjö och Elina Åsbjer, ledamöter i Djurskyddsutskottet. Beslut om att införa jakt bör istället baseras på om djuret är en resurs som kan tas om hand (ex. föda) eller utgör hot mot andra djurarters fortlevnad, människor eller ekosystem. Samhällsnyttan behöver vägas mot konsekvenserna för både populationen och det jagade djuret. Djurskyddsutskottet motsätter sig därför att jakttider införs på ekorre och hermelin.

Djurskyddsutskottet är även kritiskt till förslaget om att tillåta skyddsjakt på eget initiativ, d.v.s. utan att man behöver söka tillstånd hos länsstyrelsen, på trana, sångsvan och storskarv.  Okontrollerad skyddsjakt efter dessa arter riskerar att leda till oönskade störningar och risker, inte minst  i de fall fåglar får jagas under häckningstid. Förslaget minskar myndigheters möjlighet till kontroll, uppföljning och kunskap om arterna, liksom möjlighet att neka skyddsjakt, påpekar Johan Lindsjö och Elina Åsbjer. Naturvårdsverket öppnar också upp för licensjakt på säl. Djurskyddsutskottet är kritiskt till detta, inte minst p.g.a. bristande kunskap om skadeskjutningsrisker och andra djurvälfärdsaspekter vid jakt efter säl. Man behöver veta mer om konsekvenserna för det enskilda djuret innan beslut tas om utökad jakt, avslutar Johan Lindsjö och Elina Åsbjer.

Läs mer om Djurskyddsutskottets synpunkter på Naturvårdsverkets förslag om jakttider här.