Regler för veterinärers annonsering m.m

(Beslutade av fullmäktige 1998)

§ 1
Annonsering av veterinär verksamhet skall vara saklig och utformad enligt god sed samt på sådant sätt att den ej kan misstolkas.

Krav på vederhäftighet finns i marknadsföringslagens generalklausul och innebär att en marknadsföringsåtgärd inte får vara vilseledande för konsumenten. Annonsen får inte vilseleda i olika sakfrågor. Den får heller inte ha en förvillande utformning. Även om en framställning består av uteslutande korrekta uppgifter kan den likafullt anses vilseledande om den ges en sådan grafisk utformning att det sakligt riktiga budskapet framträder först vid ett noggrant och eftertänksamt studium medan en mindre uppmärksam läsare får ett helt annat intryck.

Vilseledande effekt kan också vara ett resultat av att relevanta uppgifter utelämnas. Det är en självklarhet att alla uppgifter som tas med måste vara korrekta. Om man tar med värderande uppgifter måste man på förhand göra klart för sig hur man kan styrka dem. Regeln avser också att vara en garanti mot att marknadsföring/annonsering av veterinärverksamhet sker på sådant sätt att det kan anses stötande. Det godtas således inte att sådant medium används som kan negativt påverka uppfattningen om djursjukvården som en seriös verksamhet. Inte heller får innehållet utformas på ett sådant sätt att det drar ett löjets skimmer över eller på annat sätt misskrediterar djursjukvården.

Som exempel kan nämnas mer "jippo"-betonade åtgärder, gratiserbjudanden, kombinationserbjudanden. Uppgifter om att behandling är billigare än på andra ställen eller rent av billigast, är enligt marknadsföringslagen tillåtna endast om påståendena kan styrkas. Prisangivelse är däremot i princip tillåtet. Med hänsyn till vederhäftighetskriteriet måste dock stor restriktivitet iakttas både när det gäller prisjämförelser och prisangivelser. Att använda priser och prisnivå som huvudsaklig profilering bör därför undvikas i annonsering eller annan presentation av verksamheten.
Faktorer som kunskap, kompetens och kvalitet ska vara vägledande i all veterinär verksamhet.

§ 2
Annonsering av veterinär verksamhet, enskild eller i grupp, skall innehålla uppgifter om ansvarig(a) veterinär(ers) namn. Med veterinär verksamhet avses även sådan som bedrivs vid djursjukhus, laboratorium, utbildningsanstalt eller liknande.

Kundens förtroende för verksamheten grundar sig i stor utsträckning på veterinären som person. Grundtanken är därför att annonseringen i princip skall ske med angivande av namn på de verksamma veterinärerna. Mediavalet bör ske med urskiljning. Reklambärare som vanligen förknippas med verksamheter helt artskilda från seriös veterinär hälso- och sjukvård skall undvikas.

§ 3
Veterinär skall vid annonsering använda benämningen legitimerad veterinär. Vid användande av akademiska titlar eller vedertagna beteckningar (t.ex. specialist) skall kompetensområde anges. Titlar utöver leg. veterinär får användas endast om de har samband med den
annonserade verksamheten.

Enligt lagen om behörighet att utöva veterinäryrket, får veterinärer inte tillkännage att de är särskilt kunniga inom viss gren av veterinäryrket om de inte uppfyller villkoren för specialistkompetens. 
Veterinär som inte innehar specialistkompetens får inte ange att hon/han har särskilda kunskaper om visst/vissa djurslag eller är särskilt kunnig inom viss disciplin, t.ex. kirurgi, oftalmologi, etc. Däremot får veterinären självklart informera om sin intresseinriktning eller verksamhetsområde, dvs vilka djurslag som tas emot samt vad som utförs, t.ex. tar emot hundar och katter, utför ögonlysning.
Stor försiktighet måste iakttas så att uppgift om inriktning eller verksamhetsområde varken språkligt eller på annat sätt framstår som specialitetsangivelse.

§ 4
Uppgifter om veterinärs kvalifikationer och kompetensområde får vid annonsering eller annan publicering inte ges sådan utformning att veterinären därigenom framstår som mer kvalificerad än kollegor med liknande kompetens.

Genom angivande av specialitet, särskild inriktning och till viss del även utrustning, finns möjlighet att i upplysande syfte ange vad en veterinär arbetsplats särskilt har för inriktning och därmed kan förväntas ha särskild erfarenhet av. Genomgången utbildning bör inte beskrivas på sådant sätt att den indirekt framstår som överlägsen andra kollegors. Utrymme finns dock för angivande av särskild utbildning i samband med marknadsföring av t.ex. intresseinriktning

§ 5
Annons och reklam för veterinär verksamhet får inte innehålla uppgifter om undersöknings-, behandlingsmetoder och utrustning eller andra förhållanden som djurägarna kan ha svårt att bedöma värdet av.

Reklambudskapet skall utformas så att det ger meningsfull information. Endast sådana uppgifter får anges som kan bedömas vara till väsentlig ledning för den som söker hjälp. Annonsen skall därför inte framhäva metod eller utrustning som garanti för kvalitet. Uppgift om teknisk utrustning får inte heller vara dominerande i annonsen.

§ 6
Efterlevnaden av reglerna för veterinärs annonsering skall övervakas av Sveriges Veterinärförbunds styrelse. Det åligger styrelsen att påtala medlemmars avvikelse från dessa regler.