Fler utbildningsplatser löser inte veterinärbristen

Artikeln är publicerad i original på Altingets debattsida den 14:e december 2021

I mars 2021 riktades svidande kritik mot Jordbruksverket och regeringen i Riksrevisionens rapport Statens ansvar för veterinär service – Jordbruksverkets styrning och genomförande. Detta bidrog till den redan pågående diskussionen om veterinärbristen. Riksrevisionens rapport ledde dock till regeringens beslut om en välbehövlig utredning av djursjukvården.

Regeringen har även beslutat att utöka antal utbildningsplatser för veterinärer. Men kommer ett ökat antal utbildningsplatser på veterinärutbildningen att lösa veterinärbristen? Sveriges veterinärförbund anser att svaret på frågan är nej, då veterinärbristen är en mycket mer komplex fråga. Det största problemet är tveklöst veterinärers arbetssituation.

Under riksdagsmötet den 19 november hölls omröstning om miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2021/22:MJU9 som bemöter förslag att lösa problemet med den bristande veterinära service som Riksrevisionen påtalade i sin rapport. De anföranden som står att läsa i mötesprotokollet från riksdagen vittnar om en mycket begränsad förståelse för problematiken bland våra politiker.

Det råder enighet om att det är akut veterinärbrist i Sverige, men det finns en uppenbar okunskap om orsakerna. En del av den okunskapen hoppas vi att den utredning som tillsattes av regeringen i juni 2021, En hållbar och långsiktigt välfungerande hälso- och sjukvård för djur, ska råda bot på. Det, enligt Sveriges Veterinärförbund, största och mest akuta problemet ingår dock inte i utredningens direktiv, nämligen veterinärernas arbetssituation.

Vi vet genom en arbetsmiljöenkät att 43 procent av yrkesverksamma inom djursjukvården arbetar deltid. Därtill har vi otaliga vittnesmål från medlemmar om hur arbetssituationen har tvingat dem att gå ner i tid. Stress, hög arbetsbelastning, övertid och arbete på jourtid samt bristande ledarskap är andra faktorer som sticker ut i enkäten. Enligt Svensk djursjukvårds branschrapport 2020 bedöms rekryteringsbehovet de närmaste tolv månaderna vara 446 veterinärer, varav 142 med specialistkompetens.

En utökning av veterinärutbildningen kommer tidigast om 13 år att ha täckt det behov som enligt djursjukvårdsbranschen finns just nu, det vill säga detta är möjligtvis en långsiktig lösning men en kortsiktig sådan saknas fortfarande. Vidare beskriver rapporten dels en nedåtgående trend i sysselsättningsgrad, dels allvarliga arbetsmiljöproblem i form av hat och hot riktat mot personal inom djursjukvården vilket i båda fallen överensstämmer med den bild våra medlemmar förmedlar.

Det bör anses omoraliskt att utbilda fler veterinärer till ett yrke som har sådana uppenbara brister i arbetsmiljö utan att det görs något åt dem. Det gläder därför förbundet att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i kommittémotion 2021/22:1151 till miljö- och jordbruksutskottet att regeringen bör se över veterinärernas arbetssituation, något förbundet påtalat länge och som är nödvändigt för att djursjukvården ska kunna bli ”hållbar och långsiktigt välfungerande”.

Positivt är även påpekandet, från en ledamot, att det är centralt att hitta lösningar för att göra arbetsbelastningen mer dräglig för kliniskt verksamma veterinärer. Detta omfattar i högsta grad ett förbättrat stöd från myndigheter i form av tydligare instruktioner och förenklad administration. Ändå omfattas inte veterinärernas arbetsmiljö och yrkesroll av den utredning som regeringen tillsatt.

Så, vem tar ansvar för att utreda arbetssituationen inom djursjukvården och därmed skapa förutsättningar för en verkligt väl fungerande hälso- och sjukvård för djur? Vi anser att regeringen bör tillse att detta utreds snarast. Utan bättre kunskaper om veterinärers arbetsmiljö och yrkesroll kan inte förutsättningar som krävs för att övriga åtgärder ska lyckas skapas.

Eleonor Fredler, ställföreträdande ordförande
Magnus Rosenquist, förbundsdirektör

Replik publicerad på Altingets debattsida den 21:a december 2021:

Överraskande att läsa Svensk djursjukvårds replik

Det är överraskande att läsa att Svensk djursjukvård anser att en utvidgning av veterinärutbildningen är ”den enskilt viktigaste åtgärden” för att lösa veterinärbristen. Låt oss kortfattat beskriva vår ståndpunkt med siffror ur Svensk djursjukvårds egen branschrapport för 2020.

År 2019 var antalet anställda i branschen cirka 5 500 personer, varav 30 procent var veterinärer. Det motsvarar 1 650 veterinärer, vilket utgör cirka en tredjedel av landets legitimerade veterinärer i arbetsför ålder. Dessa har en tjänstgöringsgrad på 83 procent, vilket innebär en potentiell resurs på 17 procent, som motsvarar 280,5 heltidsveterinärer. Enligt branschrapporten har antalet anställda ökat med i snitt 7,2 procent varje år sedan 2010. En utökning av veterinärutbildningen med 45 platser, även om samtliga skulle fullfölja utbildningen, när vi vet att bara en tredjedel i dag väljer att arbeta inom djursjukvården, skulle motsvara en ökning av antalet veterinärer inom djursjukvården med 0,9 procent per år. Om veterinärerna väljer att arbeta i snitt 83 procent och en utökning av antalet utbildningsplatser på lång sikt endast ger någon procents förstärkning av veterinärkåren, hur kan man anse att utbildande av fler veterinärer är ”den enskilt viktigaste åtgärden”? Även utan tillväxt i branschen skulle den här satsningen alltså i bästa fall bara har en marginell långsiktig effekt. Vi vidhåller därför att det till störst del är arbetssituationen för veterinärer som behöver förbättras. Bättre ersättning och arbetsvillkor gör förhoppningsvis att de veterinärer som arbetar deltid väljer att öka sin tjänstgöringsgrad och möjligtvis att fler väljer att arbeta inom djursjukvården.

Vi vill avsluta med att påminna om att den eftersatta arbetsmiljön som flera av våra medlemmar upplever är odelat arbetsgivares ansvar. Det finns givetvis goda exempel också. Alla ansatser till att förbättra arbetsmiljön och ersättningsnivåerna är vi odelat positiva till och vi är alltid öppna för dialog som leder i den riktningen.

Eleonor Fredler, ställföreträdande ordförande
Magnus Rosenquist, förbundsdirektör