Angående godkännande av avelsprogram för svensk bondkatt
Vi vill i denna skrivelse framförallt peka på brister med avelsplanen ur ett veterinärt perspektiv:
Avel, hälsa och djurskydd
Avsaknad av stambok och fri parning gör det mycket svårt att bevaka och följa avelsarbetet och försvårar en sund och långsiktig avel, med risk för inavel och eventuella ärftliga sjukdomar som följd, vilket kan få allvarliga konsekvenser för katthälsan.
Enligt Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd för hållande av hundar och katter ska avelsdjur vara lämpliga för avel, vara vid god fysisk och mental hälsa inför en parning, och får inte användas i avel om de har sjukdomar, defekter eller andra egenskaper som kan nedärvas och orsaka lidande hos avkomman. Utan att känna till föräldradjur och parningskombination kan detta inte uppfyllas och Veterinärförbundet ser därmed en risk med att avelsplanen kan komma att leda till fler sjuka eller defekta katter.
I samma föreskrifter finns krav på att djurhållare ska ”vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förebygga oplanerad, oönskad eller överdriven reproduktion av de djur som han eller hon ansvarar för”, vilket i ett allmänt råd förtydligas som att ”katter som rör sig fritt utomhus bör vara kastrerade, steriliserade eller på annat sätt förhindrade från att kunna föröka sig okontrollerat”. Förutom att avelsplanen, där fertila katter ska kunna paras fritt med okända hanar, går stick i stäv med föreskrifterna, så riskerar det även att leda till fler oönskade katter med ökat antal avlivningar eller fler hemlösa katter med lidande som följd. Ett problem som både länsveterinärer och kliniskt verksamma veterinärer idag får hantera. Detta är inte heller förenligt med djurskyddslagen som säger att djur ska skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.
I avelsplanen omnämns kullreducering ifall en kull ”består av fler ungar än behovet, eller vad katthonan bedöms kunna föda upp”. Även katter som inte är tänkta för avel bör enligt avelsplanen avlivas som ett alternativ till kastrering. Veterinärförbundet menar att det finns en djuretisk dimension i att tillåta oplanerade parningar som i sin tur leder till avlivningar av friska kattungar istället för att förebygga oönskad reproduktion. Sådana skrivningar riskerar även att sänka kattens status. I avelsplanen uttrycks att det är tillåtet att själv avliva katter enligt Jordbruksverkets föreskrifter och att veterinär ska anlitas om nödvändig kunskap om hur man avlivar en katt saknas. Veterinärförbundet är mycket kritiskt till detta synsätt, då egen avlivning av katter som inte utförs korrekt (av en person som inte inser att den saknar nödvändig kunskap) kan leda till både onödigt och i värsta fall gravt lidande. Istället bör man alltid låta en veterinär utföra avlivningar.
ID-märkning
Veterinärförbundet vill se ID-märkning och registrering av alla katter, vilket även utredningen Märkning och registrering av katter – ett förslag och dess konsekvenser Ds 2019:21, föreslagit. Avelsplanen för svensk bondkatt rekommenderar endast märkning av katter som har en tendens till att vandra. Det är högst olämpligt, inte minst för att när en katt begett sig på vandring så kan det vara för sent. Upphittade och sjuka/skadade omärkta katter som inkommer till veterinärkliniker behöver omhändertas tills ägaren hittats. Personalen behöver lägga ner tid på att finna ägaren och eventuellt kontakta länsveterinär för beslut om omhändertagande samt sköta och behandla katten. Behandlingsmöjligheterna kan vara begränsade, utöver det allra mest nödvändiga för att undvika lidande, vilket kan innebära en moralisk stress hos personalen. En katt utan känd ägare kan dessutom innebära ökade kostnader för kliniken och det är även svårare återbörda bortsprungna omärkta katter till sina ägare. Att påtvingat vistas i främmande miljö (kliniker, katthem) kan också innebära stor stress för katten.
Utan krav på obligatorisk ID-märkning och registrering av katt blir det mycket svårt för länsstyrelserna att kontrollera efterlevnaden av djurskyddslagstiftningen.
I förlängningen kan omärkta katter leda till fler hemlösa katter, vilka kan komma att utsättas för svält, sjukdomar och annat lidande. Fler hemlösa katter kan även leda till stor skada på den vilda faunan.
Förebyggande behandlingar och vaccinering
Veterinärförbundet ställer sig mycket frågande till påståendet i avelsplanen att förebyggande vaccinering enbart ska utföras ifall ”det rör sig om sjukdom som inte svarar på resistensavel”. Vi känner inte till att det förekommer någon resistensavel för katt och menar att det är högst olämpligt att ge sken av att resistensavel skulle kunna ersätta vaccinering mot de virussjukdomar - felint panleukopenivirus (s.k. kattpest) och felint herpes- och calicivirus (s.k. kattsnuva) – som veterinärer starkt rekommenderar regelbunden vaccinering mot för att undvika smittspridning, lidande och död. Inte minst är det viktigt att vaccinera katter där det kan förekomma ett högt smittryck, t.ex. då de vistas ett större antal tillsammans i gårdsmiljö på landet.
Sammantaget så är Veterinärförbundet mycket bekymrade över att Jordbruksverket godkänt en så pass bristfällig och olämplig avelsplan och menar att dess godkännande bör återkallas.
2021-04-06
Sveriges Veterinärförbund
UPPDATERING 2021-04-09:
Jordbruksverket drar tillbaka godkännande av avelsprogram för katt - läs pressmeddelandet här.