Obekväma beslut

Alla har vi varit där – i en situation där vi har varit tvungna att ta beslut som av en eller annan anledning inte har känts bra. Det har varit emot egna principer, det har drabbat någon, det har gett konsekvenser, fler än de önskade. Men det har av andra skäl varit nödvändigt.

Ett sådant beslut kan vara svårt att förstå för den som inte är insatt, eller den som är drabbad av dess konsekvenser. På sociala medier ser man dagligen folk som högljutt uttalar sig om beslut som upplevs som korkade eller rent av illvilliga. Ibland leder det till mer eller mindre uttalade drev, egentligen helt obefogade men grundade i okunskap om varför beslutet ser ut som det gör.

Veterinärer är som bekant utsatta för detta, inte bara kopplat till obekväma beslut men kanske särskilt då. Är drevet igång är vi många gånger förhindrade att gå i svaromål då vi lyder under tystnadsplikten. Ibland är det heller inte att föredra att gå i svaromål även om man kan - det är sällan något vunnet då man omöjligen kan ge all den bakgrund eller kunskap man själv har. Att tro att man kan "vinna över" den som har drabbats är ofta orealistiskt. När det handlar om sociala eller konventionella medier får man ibland förlita sig på att läsaren förstår att det inte är hela bilden som beskrivs.

Generellt sett är vi veterinärer väl införstådda med att kolleger behöver ta obekväma beslut. Vi är en i vissa avseenden homogen grupp och vi har kunskap om hur det ser ut bakom kulisserna. Många har också smärtsamma erfarenheter av att vara utsatta för offentliga ifrågasättanden, utan att kunna försvara eller förklara sig.

När vi rör oss utanför den rent veterinärmedicinska sfären har vi inte samma gemensamma grund och därför kommer inte förståelsen automatiskt. Vi har (bland många andra) arbetsgivare, regelsättare, normgivare och förbund som dagligen tar stora beslut som direkt eller indirekt påverkar oss. Beslut som vid en snabb anblick – eller för den delen, en lite längre titt – ter sig svårbegripliga. Och visst ska vi vara kritiska, visst ska vi ifrågasätta och granska. Men ju mer komplexa frågor det handlar om, desto mer tid måste man ägna åt att granska och förstå bakgrunden. Därför är det ett stort och arbetskrävande arbete att t ex svara på remisser, särskilt när man ska tala för Sveriges alla veterinärer.

Att ta obekväma beslut är att ta sitt ansvar: för djurens bästa, för veterinäryrkets bästa, för förbundets bästa. Med ordentligt på fötterna och med förvissningen om att man agerar rätt kan man stå stark även om vågorna går höga - men det tar på krafterna. Då är det skönt att ha kolleger – ja, en hel kår - med kunskap och förståelse i ryggen.

Vi har tagit ett antal obekväma beslut i styrelsen de senaste åren. Skälen har varit många och ofta komplexa, men vårt huvudfokus har alltid varit ett och samma: ett starkt förbund, en korrekt organisation och största möjliga medlemsnytta. Målbilden? En välsmord och effektiv organisation med medlemmen i första rummet.

Lotta Hofverberg
ledamot i förbundsstyrelsen