Regler vid intygsskrivning/utlåtande

§ 1. En veterinär skall endast intyga omständigheter som han/hon har personlig kännedom om, han/hon själv kan försäkra sig om, eller som är föremål för bekräftande intyg utfärdat av annan veterinär med personlig kännedom om omständigheterna i fråga och som är behörig att utfärda sådant intyg. Omständigheter som en veterinär inte har kännedom om och som inte är föremål för bekräftande intyg skall inte intygas av veterinären utan av de personer som har kännedom om dessa, t ex djurägaren, uppfödaren, eller transportören.

§ 2. En veterinär skall sätta sig in i och följa gällande jävsregler vid utfärdande av intyg/utlåtande. *)

§ 3. Intyg/utlåtande skall vara utformade så att de är lättförståeliga. Använda ord eller uttryck skall i sitt sammanhang vara entydiga.

§ 4. Av intyget/utlåtandet skall klart framgå anledningen till att det skrivs och på vems uppdrag det sker.

§ 5. Finns identitetsmärkning (t ex tatuering eller frysmärke) av djur eller identitetsstämpel på varor skall detta efter kontroll alltid anges. Saknar djur identitetsmärkning skall fullständigt signalement anges, dock ej då detta är praktiskt omöjligt, t ex daggamla kycklingar.

§ 6. Om ett intyg/utlåtande innehåller uppgifter om att vissa krav enligt lag är uppfyllda, skall intyget åtföljas av utdrag ur lagtexten i fråga.

§ 7. Intyg/utlåtande skall alltid utfärdas och användas i original. Fotokopior får inte användas.

§ 8. Intyg/utlåtande skall innehålla beskrivning av art och omfattning av de utredningar och undersökningar som utgör underlag för intyget/utlåtandet. Tid och plats för dessa skall anges.

§ 9. Då färdigt formulär används skall alla markerade platser för uppgifter fyllas i. Uppgift som inte kan besvaras ifylles med ett streck. En avslutad beskrivning skall efterföljas av ett långt streck, så att ytterligare uppgifter inte kan tilläggas.

§ 10. En veterinär skall inte utfärda intyg/utlåtande på främmande språk om inte veterinären har tillfredsställande kunskaper i detta eller intygsformuläret är åtföljt av tillfredsställande översättning.

§ 11. Innan ett intyg undertecknas skall veterinären försäkra sig om att:

a) intyget ifyllts, undertecknats och stämplats med en bläckfärg som försvårar fotokopiering, dvs svart färg skall inte användas,

b) intyget inte innehåller några ändringar utöver sådana som enligt intygsformuläret är tillåtna - varje sådan ändring skall vara signerad och stämplad av intygande veterinär,

c) intyget, utöver intygande veterinärs underskrift, innehåller namnförtydligande, titel, adress och telefonnummer - i relevanta fall skall intyget vara stämplat med veterinärens tjänstestämpel,

d) intyget är daterat (datum för utfärdandet).

*) Som vägledning vad gäller begreppet "jäv", se följande utdrag ur Förvaltningslagen 

Utdrag ur förvaltningslagen:

Jäv

11 § Den som skall handlägga ett ärende är jävig

1. om saken angår honom själv eller hans make, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående,

2. om han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång,

3. om ärendet har väckts hos myndigheten genom överklagande eller underställning av en annan myndighets beslut eller på grund av tillsyn över en annan myndighet och han tidigare hos den andra myndigheten har deltagit i den slutliga handläggningen av ett ärende som rör saken,

4. om han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, eller

5. om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse.

12 § Den som är jävig får inte handlägga ärendet. Han får dock vidta åtgärder som inte någon annan kan vidta utan olägligt uppskov.

Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom, skall självmant ge det till känna.

Har det uppkommit en fråga om jäv mot någon och har någon annan inte trätt i hans ställe, skall myndigheten snarast besluta i jävsfrågan. Den som jävet gäller får delta i prövningen av jävsfrågan endast om myndigheten inte är beslutför utan honom och någon annan inte kan tillkallas utan olägligt uppskov.

Ett beslut i en jävsfråga får överklagas endast i samband med överklagande av det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet.