Avtalsrörelsen 2013 – vad handlar den om?

(SVT 3/13)

"Sedan långt tillbaka" är det den konkurrensutsatta industrin som är först med att förhandla fram nya avtal på arbetsmarknaden. Industrin sätter sedan "märket" för övriga branscher. Vid förra avtalsperioden, 2011-2012, blev märket exempelvis 3,0 procents löneökningar på 14 månader, eller 2,6 procent omräknat på ett år. I grova drag ser förutsättningarna inför årets förhandlingar ut som följer.

 

Fackens inställning

Inför årets förhandlingar har facken inom industrin bland annat ställt krav på 2,8 procent i löneökningar på ett år och en månads längre föräldralön. Därtill ställs krav på arbetstidsförkortning med det långsiktiga målet att årsbetstiden ska kortas med 100 timmar.
 

Arbetsgivarnas inställning

Arbetsgivarnas målsättning är att förhandla fram ett långt avtal, till skillnad från de senaste åren som handlat om kortare avtalsperioder (senaste avtalsperioden omfattade 14 månader). Arbetsgivarsidan vill också kunna förlägga de anställdas arbetstider efter hur det ser ut i produktionen och ha möjlighet att frångå de centrala avtalen med lokala avtal ute på företagen.

 

Medling

Med förmodad hjälp av medlare - de så kallade opartiska ordförandena, opo, - kommer parterna förhoppningsvis överens och kan enas om längden på det nya avtalet och vad det nya avtalet får kosta i löneökningar, arbetstid och försäkringar. Branscher som står utanför industrin får en lönekostnadsnorm – ett märke – att förhålla sig till i kommande förhandlingar.

 

Vad gäller för företag utan kollektivavtal?

Innehållet i ett anställningsavtal bestäms i första hand genom det personliga avtalet (dvs avtalet mellan arbetsgivare och arbetstagare), kollektivavtal, och lagregler. Genom olika lagregler, t ex reglerna i lagen om anställningsskydd (LAS), är parternas möjligheter att fritt besluta om innehållet i anställningsavtalet begränsade. Om parterna dessutom är bundna av kollektivavtal är förhandlingsutrymmet ytterligare starkt begränsat.
 

Många småföretag är inte bundna av kollektivavtal och behöver i formell mening därmed exempelvis inte följa den modell för lönerevisioner som föreskrivs i kollektivavtalet. Ett gott råd till dessa arbetsgivare är ändå att försöka hålla sig uppdaterade kring vad kollektivavtalet i aktuell bransch föreskriver. Genom att i möjligaste mån följa avtalets nivåer gällande löneökningar, arbetstidsförkortning och andra villkor minskar risken för att facket en dag kommer och knackar på dörren.

 
Lars Nordfors
chef Företagarnas juridiska rådgivning
Företagarna